Det händer fortfarande att jag säger orden tyst för mig själv. Tyst för att ingen lyssnar till dem längre. Högt för att fortfarande få känna ordens innebörd som mer än en stilla tanke. Jag säger dem för att låta dem leva. Säger dem för att aldrig glömma. De vackraste orden, de viktigaste orden,
"Jag älskar dig, Omma."
Idag har det gått två år sedan du tog ditt sista andetag. Jag visste att jag skulle sakna dig, jag visste bara inte hur mycket.
fredag, juni 19
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar